trefligt [1], i fall detta ord uttryckte något äfven æsthetiskt. Allt är ordnadt med takt, säkerhet och ett lika skarpt som fint omdöme. Personerna i hennes taflor måste vara sanna, då hela charakteren af hennes författarskap är naturen sjelf; hon är bland romanskribenter kanske den enda, hvilken aldrig något öfverdrifvit. Den enklaste hvardagshandling kan dock hos henne röra till tårar. Stilen är naif, bildad och full af behag. Från alla sina landsmän skiljer hon sig deruti, att framställningen har lif och fart, ett städse stigande intresse.
Vi komma till Byron. Hvem tecknar fullständigt hans bild? Det är svårt att säga, hvad allt han är; lättare att säga, hvad han icke är. Man kan frånkänna honom harmoni; men dissonanserna upplösa sig ändå omsider i välljud, fastän detta är af ett eget slag. Han tyckes vara en volkan, som endast sällan njuter några korta mellanskof af hvila. Men det är vanligt med de eldfödande bergen, att de sprida ett yppigt växtlif omkring sig. Byron har plundrat alla Jupiters och Plutos riken. Han kan vara lika öm och innerligt rörande, som ryslig och titaniskt dristig. Mest originel synes han ändock i utvecklingen af det dæmoniska hos menniskovarelsen. Han nalkas himmelen icke på Jakobs stege, utan på stormstege. Styrka och
upphöjning andas väl öfverallt i hans arbeten; men
- ↑ Engelsmannen skulle kalla det comfortable, — mera omfattande.
