Danmarks litteratur, der den uppenbarat sig nationelt, bär hela tycket af ett rikt och bördigt slättland. Uttrycket är leende, täckt och angenämt, men ofta nästan qvinnligt. Holberg bildar, i stort, det enda undantaget. Också var han född under en Nordligare polhöjd [1], och härstammade från ett kraftigare slägte.
Den naturliga följden af betraktelsen leder oss nu till vår egen omgifning. Huru kärt skulle det ej vara mig, att såsom sista gruppen på taflan framställa de snillen, hvilka Svea i närvarande stund räknar till sina? De yttre förhållanden, under hvilka denna afhandling framträder, sätta dock här en gräns. Mycket af det vackraste, hvaröfver vår tid berömmer sig, härstammar från dem, hvilka skola sitta till doms öfver mina här nedskrifna tankar. Men en pröfning deraf, fattad från hvilken tankans rigtningspunkt som helst, skulle i ett eller annat afseende träda grannlagenhetens anspråk för nära. När således framställningen, till följd af sjelfvalda band, ej kan erhålla den fullständighet och frihet, hvarförutan den icke bör äfventyras, måste granskningen inställas jemväl af det, som vore oberoende af den yttre anledningen för närvarande undersökning. Andra omständigheter kunna ock tilläfventyrs stärka föresatsen, att här undgå kritiken af våra dagars vitterhet inom fäderneslandet. Ämnet ligger oss så nära; en hvar
står, förmedelst sin ålder eller sin bildning, den
- ↑ I Bergen uti Norrige.
