snart genom Lavoisiers snille steg ännu högre, var dock grunden dertill lagd af den Svenske chemisten.
Mindre lysande, men af en stor vigt, icke blott för vettenskapen, utan till en del för samhället, voro hans undersökningar om åtskilliga mineraliska ämnen, såsom alun, blyertz, tungsten, berlinerblå; af hvilka några ledde till nyttiga uppfinningar, såsom den af en vacker grön målarefärg, ett bättre sätt att tillreda benzoe-salt o. s. v. Äfven i växt- och djur-riket införde han den chemiska digeln, och undersökte ibland annat mjölkens beståndsdelar, ibland hvilka han upptäckte en egen syra. Dock är det först i vår tid, som den organiska naturen blifvit föremål för särskilta grenar af den chemiska vettenskapen, af hvilka isynnerhet djur-chemien gifvit Svenska namnet en ny rättighet till ett af de första rummen i vettenskapernas tempel.
En omständlig och grundlig framställning af allt hvad naturkunnigheten genom Scheeles många upptäckter och sakrika arbeten vunnit, hör ej till detta tillfälle eller till denna Akademie, mer än den af honom, som nu talar i hennes namn, rimligen kan väntas. Det är ej för Vettenskapsmän, utan för den större bildade allmänheten, som den odödlige naturforskarens minne i dag framställes. Äfven hon bör om fäderneslandets verldskunniga män veta åtminstone att de funnits.
Det torde ännu hända, som det hände i
