Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 544 —
Så enkelt och obemärkt lefde i en liten Stad vid Mälaren en man, med hvilken de förnämste lärde i Europa ansågo för en heder att brefvexla, och hvars namn för Sveriges resande Konung, icke utan hans öfverraskning, genljöd ifrån utländska Vettenskaps-samfund, som dermed ville för honom förklara huru högt värde de satte på det flor, hvari Vettenskaperna stodo i hans rike[1].
Förut hade under hans regering den lysande conjunction af stjernor inträffat, att i Franska Vettenskaps-Akademien, hvars utländske Ledamöter fingo vara endast åtta, funnos på en gång tre Svenskar, nemligen Linné, Bergman och Vargentin. Utan tvifvel skulle äfven Scheele blifvit upptagen ibland deras antal, om ej döden lyft honom till en högre constellation.
- ↑ Det berättas, att då Konungen sålunda blifvit uppmärksam på Scheeles stora förtjenster och rykte, han låtit utfärda en skriftlig befallning, att Chemisten Scheele skulle med Kongl. Vasa-Orden utmärkas, men att vederbörande i Stockholm misstagit sig om personen och trott Konungen mena Bergs-Rådet von Scheele, som i den andras ställe erhöll detta hedertecken.
