Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/65

— 61 —

såg, en åldrig Konung med Försteliga anor erkänna denna de högre själars frändskap; hon har sett honom sträcka faderliga armar mot en främling, som kom att försvara hans Rike och upplyfta hans folks sinne. Och hvilken var han, denne gamle Hjelten, som lade till sina fordna segrar den nya af fosterlandskärlekens öfver en sextioårig personlig känsla? Den ädle Carl, en älskad Broder af Gustaf den Tredje, hvars faror han delat, hvars afsigter han utfört, hvars tänkesätt han vårdat åt ett nytt slägte. De äldre ibland hans rådgifvare, desse bepröfvade Statsmän, som under den nyare sakernas ordning med sin visdom och sitt anseende stödde thronen, hvad voro de fordom, hvad vore de ännu? Gustaf den Tredjes vänner, och vänner af hans minne. Desse fältherrar, hvilkas lagerkransade silfverhår lyste invid fanorna framom hären af yngre krigare, hvar fostrades de till ärans värf? Uti Gustaf den Tredjes hof. Hvarifrån härledde sig närmast de ibland våra nyare inrättningar, som stiftades för sekler, när man, utom Sverige, tviflade om dess sjelfbestånd ännu ett år? Ifrån Gustaf den Tredjes lika vidsträckta som dristiga tankar. Götha Kanalbyggnad, detta nationliga storverk, som redan med en oförgänglig ära gäldat åt Svenska folket de förgängliga penningar det kostat, var i betydlig mån beredt genom den plan dertill, som han lät uppgöras af Thunberg, hvars snille han uppmuntrade och hvars förtjenst han belönte. Det försvar för Riket, som hans mod och hans eldande anda framkallade i vådans