På värdet af Gustaf den Tredjes omsorger att bilda sitt folk, beror värdet af Friherre Adlerbeths hela verksamhet, under den större delen af hans lefnad. Jag har således ansett nödigt att i några uttryck af min öfvertygelse förklara mig emot ett tänkesätt, hvilket, då det kränkt den store Konungens ära, äfven oförrättat minnet af den ädla man, öfver hvilken jag talar. Detta tillfälle medgifver mig icke att utveckla alla de skäl, som befästa min känsla af medborgerlig tacksamhet och af enskilt vördnad, icke blott för Gustaf den Tredjes sköna vilja, utan äfven för hennes sköna verkningar. Dessa äro ej ännu fyllest kända; men någon dag skall väl ett sundt omdöme upptäcka dem i handlingar, som, ehuru offentliga, hittills icke blifvit betraktade med den uppmärksamhet de förtjena. Äfven med räknebevis styrka de den misskända sanningen, att Svenska folket väsendtligen förädlades under Gustaf den Tredjes regering. Brottens antal, äfvensom lastens vedermälen, förminskades, intill dess splitet åter framträngde att förjaga glädjen, och argheten att fördömma de mildrande nöjena.
Ibland de medel, som Gustaf den Tredjes afsigt fordrade, var en Svensk Teater, och han beslöt att skapa den. Till en början firade han högtidligheterne inom sitt hof med skådespel. Vid sin Broders, Hertigens af Södermanland biläger, lät han i Riks-Salen uppföras ett sådant,
