Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/101

— �7 — det ytligt, eller, som man säger, efber kläderna, den yttre kostymen, eller efter några fraser, som till- hörde den tidens teaterspråk i nästan alla länder, i hvad ämne som helst (t. ex. tyrann, barbar, o. s � v.); men förmår man att tränga till hjertat, som klappar dernnder, så var det svenskt, såsom det mesta och bästa i Gustafs tid, äfven när det doldes af franska talesätt, sidentyg och spetsar. Deremot kan ej nekas, att, då man betraktar stycket historiskt och estetiskt, lokalmålningen hos Skyter och Romare måst lida af denna dubbla förklädnad. Men hos Gustaf och hans skald gälde detta, i ett sådant ögonblick, mindre än att höja national-andan och elda sinnena till den förtviflade slutkampen; estetikens fordringar och teaterspråket fingo böja sig derefter. Hvad det senare angår, så antog skalden det som tillhörde dåtidens all- männa bildning, utan afseende på huruvida det liknade den franska, spanska, engelska eller tyska skolan. Om han, som vid Gustafs sida hört de ryska kanonerna, och nu såg sin konung ila till den afgörande striden, ej kunde glömma Svenskar och Ryssar, under det han skref om Skyter och Romare, så var det tvifvelsutan ett estetiskt feL Det är dock skönt att fela så. För att visa för- räderiet i hela dess styggelse, låter han Oden ge- st?. Akad, Handl. 35 Del '