Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/11

firades af den omkring sin höge stiftare församla- de Svenska Akademien — då, under det Kellgben förde ordet, bilderna uppkallades af Sveriges mest lysande tidehvarf ; då sången firade tåget öfver Balt ; då vid detta bord lästes minnet af Torstbnsons bragder, tecknadt af Svea konungs hand, näst före Nordins målning af Erik Dalbergs skiftesrika lef- nad. Sjutiofem år! En längre tidrymd mäter ic- ke i vanliga fall den enskilda erinringens mot det förflutna vända blick. Men i samma mån som dess synförmåga mattas och dör, vaknar häfdens. Den är folkmedvetandets förblifvande minne, tolkadt af vetenskapen. Hennes fackla upplyser sedermera de genomvandrade nejderna, i stället för den per- sonliga erinringens lifliga, men enstaka och osäkra, ofta förvillande ljus. Detta af de muntliga berät- telserna tillförene i så skiftande dagrar framstälda jGrUSTAF III:s tidohvarf, af en orolig samtids stridi- ga röster ömsom klandradt och berömdt, faller re- dan inom historiens område. Svenska Akademiens högtidsdag är, på ett ut- märkande sätt, de svenska ininnenas högtid, eme- dan i denna dagens ljus det lif uppgick, som skulle på sin bragdrika bana föra svenska folket till dess vackraste bedrift, och, sedan det slocknat på jor- den, tända den mest lysande stjeman på de fo- sterländska minnenas himmel. Detta lif, som med