— 117 — visa göras den n]ra tjska vitterhetens fader? Till och med i den vers, der man påstår att Kell- OBEK visat den största sidvördnad för JClopstogk, kallar han honom ^'stor/* och versen, rätt läst,
träffade det i sjelfya Tyskland? Ben omhvälfning, denne skald föranledde i dess vitterhet, möttes af ven der i ^bör- jan af mera klander än bifall. Hans sångmö fann sina första beundrare i Schweiz, hvarfor han också flyttade dit och bosatte sig en tid i Zurich. Dock funnos jemval der män af snille och den högsta bildning, som på lång tid ej fattade det sköna i hans dikter. Så skrifver t. ex. den store häfdatecknaren Johammes ton Miillbe till en vän: "Klopstocks Oden fur Spherenbewohner, in öbermenschkcher, kapfwehmachender Spracke, meist auch iiber ubermenschliche Dinge gesungen." Och på ett annat ställe: "Mein Gott, wie plagt mich Bodmer doch immer mit der Kbpstockischen Extravaganzr {SOmmOiche Werke, 16 Band., S. 43, 84.) BoDMSK och SuLZXR voro bland Klopstocks äldsta beun- drare. — I afseende på den sistnämnde må erinras om den (såsom bevis på Stockholms-Postens okunnighet i ty- ska litteraturen) ofta forekommande beskyllning, att, när bladet en gång skuUe omnämna denne författare, kal- lades han Suther. När man läser der loford, som uppsat- sen egnar tyska litteratörer, om hvilka det bland annat heter, att Klopstock, Wieland, Leasing, Mendelaohn, Eamkr, Spaldtng, Eberhard och Svther ' aro aUa eviga namn, som ej nämnas utan med vördnad" (år 17S5, n. 126), så in- ses lätt, att denna litteratur redan då ej var så alldeles okänd, och att det ofta åberopade misstaget otvifvelaktigt var ett tryckfel. Hos Thorxld förekomma ofta namn orätt skrifna, såsom Shakesper, Montesquiou o. s. v., hvaraf man dock ej har rätt att sluta till hans obekantskap med for- fattame. Också hafva icke anmärkame mot Kxllqben sträckt erinringarae till hans motståndare.
