Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/135

— 131 — Detta kallar författaren en upplysning om det enda nödvändiga för ett rikes finanser, eller prvnr- cipen i det stora ämne, hvaröfver man nu tvistar, satt i den klaraste dag/' Likväl är det egentligen financiella lemnadt å sido; allt skall hjelpas med en lag, men han antyder hvarken dess grunder, eller af hvem den skall stiftas. Flyttar man sig tillbaka till år 1792 och läser med den tidens ögon, så skönjer man dock lätt i skriften både ljus och fullständighet nog att verka på tänkesätten. Säkerhet finns i republiker, säger författaren; den lag, som skänker den, skall vara ett uttryck af "allas förnuft" {la raison générale, la volonté de toiis, enligt RoussEAU's Contrat social); der skyddas ban- ken af lag, är icke blottstäld för våld; den "pu- blika krediten" kan icke beredas af "snille, storhet och makt" (således icke af Gustaf den tredje, som den tiden var deras representant); tvertom hade banken att frukta "våld" der icke en lag, stif- tad af "allas förnuft", infördes. "Principen," ut- tryckt utan förblommerade talesätt, tyckes så- lunda innebära, att säkerhet för våld och finan- ciell oreda erbjuder företrädesvis en republikansk författning. Då icke blott författaren, men nä- stan hela det uppväxande slägtet denna tid hy- ö/ver man nu tvistar, satt t den klaraste dag genom Eng- lands öde. 1792..