— 132 -^ ste förkärlek för republiken, var skrifteQ "risst icke betydelselös.. Det enda möjliga genmåle var, att genom skämt göra den oskadKg. Det var också den nt- vfig, som Leopold valde. Med undantag af hans "Durencran," känne vi knappt någon af hans skrif- ter, som utmärker sig genom en finare, bättre underhållen ironi. Den förfelade ej heller sin verkan. *) Efter Thorilds svar på Leopolds anmärknin^ gar vid hans skrift om finanserna, företog den se- nare först skärskådandet af Thokilps Lagstiftning i snillets verld," hvarmed kriget emellan dem var förklaradt. Atterbom, ehuru i flera hänseenden delande Thorilds åsigter, gör dervid dock följande hufvudsakliga inskränkning: 'Ingen, som vill och förmår oväldigt bedömma denna strid, kan undgå den insigt, att en väsendtlig del af stridsorsakerna, hade sitt upphof i någonting, hvari Leopold hade mera rätt ån Thorild, eller såg en betydligt större skymt af det rätta. Det var i afseende på ett af de allraförsta estetiska grundbegreppen. Konst var ett begrepp, som i Thorilds estetik väl icke rent af felades, men dock alltför oha förblandades med konstleri. Att så förhöll sig, har läsaren vid flera-
- ) Se bilagan 3.
