— 152 — varande filoaofi upptända nit, hvilket af skräd: fftr sevolatoicMi ock atheism betraktade Kellgren såium
jag från detta ögonblick renoDcerar för evigt till all poesi, all kritik, allt, allt, — utom hvilan, apotekssaker, och den vördnad, hvarmed jag omöjligen kan ett ögonblick upphöra att vara herr kanslirådets" m. m. För att icke stöta ofördragsamheten i andeliga och po- litiska ämnen under den Eeuterholmska styrelsen och under GusTAP IV Adolfs regering, tog Leopold sin tillflygt till noter och förklaringar af meningen, hvilka skulle upplysa betänkliga ställen och förebygga välmenta vänners omskrif- ningar vid tryckningen. En dylik förklaring, på icke min- dre än fyra tryckta sidor, förekommer vid poemet Talis- manen, i anledning af följande rader: "Jag sjunger minnet af en herre. Som nu ej mer är tOl, dess värre. Men var, när allting sägs. Baron" hvarvid författaren anser nödigt förklara, att han har all aktning för adeln, och att den moraliska syftningen i hans dikt ej må förblandas med "dessa symptomer af politiskt svärmeri, som under Europas senaste skakningar tilläfven- tyrs mer eller mindre vidsträckt meddelat sig;" hvarpä föl- jer en utveckling af den stora skilnaden emellan moralisk och politisk satir. Sammaledes vid poemet Jakobinen i Grek- land, der skalden afstyrker att af svärmaren göra en poli- tisk martyr, emedan "Med fraser fraser bäst besvaras," anser han sig böra särskildt försvara denna äsigt i ett till- lägg. Dä ett litet skämt förekommer om en af Olympens gudar, vidfogas genast en not med anmärkningen: "Man behagade påminna sig, att här talas om den hedniska guda- skaran." — Vid följande verser i poemet Hveim har räU: "När, med Arons horn i pannan, * Tvenne andans hafvudmän
