— 157 — del har jag blott kumtat med några flygande drag farita kaas bild, och när 1 sen af mitt birels datum huru få minuter jag dertill bort äga, kunnen I deiraf dömma 0m lifligl^ten af de bittra kfinsior denna tidnmg ^fvit mig. *) Gerna hade jag er- bjudit dessa avaga rim it Stockholms^^Poeten, men deit fir ieke i dess eget hos som den filrsta staden bSdr ställas åt förtjensten. Denne store skribents lefnad är ett lifl^ bevis på fördömelsen att vara född med sierra c^nskaper. Vi hafve sett honom imder sexton eller aderton års tid nästan ouppbör* liigt omkringtjuien af allt hvad litteraturen ägt ur � sinnigast och föraktligast. Vi hafve sett ark af skällsord tryckta emot honom, utan att beifras af någon samhällslag, som likväl borde skydda med- borgaren. Det som evigt skall göra litteraturen till en tåredal, är omöjligheten att der förena friden och rättvisan. Jorden höljes af brott, dårskaper och egenkär medelmåtta. **) Den, som fått af naturens hand den olyckliga gåfvan af en själ, som hatar dem, tiger ej, om han tillika fått en
•) Kellgren dog den 20 april 1795. Den 12 maj tackar Blom för poemet öfver Kellgren och för brefvet till red. af Extra Posten, som han fått några dagar förut. Post- gången ned och opp fordrade några dagar. Emellan dessa tidpunkter äro således begge skrifterna författade. ") Detta skrefs år 1795.
