Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/175

— 171 — het och olyckor, sjukdom och förföljelser. Och mån-* ue icke alltid en filosofi, som lär att med jemnmod fördraga yidriga öden och plågans hemsökelser, blir för meoniskohjertat i allmänhet dyrbarare och mer tröstande, än abstraktionens finheter och spekula- tiva tankebyggnader? Grubqc slätar ett af sina bref med det yttrande, att till den oförgätliga glans, hvarmed Leopolds namn strålar i den svenska vit- terhetens häfder, har den blinde siaren hjgt ännu en annan, "mindre lysande, men ej mindre vörd- nadsvärd: den, att för ett yngre slägte vara en förebild af äkta praktisk vishet och själsstorhet/* För den i vetenskapernas vetenskap oinvigde vore det förmätet att våga en uppskattning af Leo- polds filosofiska verk; det vore äfven mer åo öf- verflödigt, sedan Grubbe, då han här intog Leo- polds rum, redogjorde för dem och, efter att hafva följt företrädaren när han "nedsteg med tidehvarfvets tänkare i forskningens djup," gjort rättvisa åt hans skarpa blick, hans allvarliga undersökning, och detta "varma, redliga nit för mensklighetens sedliga för- ädling," som "mäktigt och lefvaiide framträder i hans filosofiska forskningar och bestäu>mer hela de- ras riktning." Särskildt utmärker Grubbe Leo- polds granskning af Kants grundläggning till meta- fysiken för seder, såsom "ett mönster af en lugn, värdig och opartisk pröfning af den nya läran."