— 184 — anslår en samtagnare folkodling, en talrikare krets, än en ädlare smak. Leopold utdömde ur det skö- nas område det för mängden sinnesskakande af gastfasor, skrockdikter, moraliska styggelser; men han förnekade ej ett stort snille hos mången bland dem som skapat sina dikter af dylika ämnen. Han klandrade hos Tyskame, att de 'alltsedan Lessings tid arbetat på att sätta regelhatet i system oefa hyardagslifvet på tragediens thron'"; men tillägger: Jag talar alltid om blotta teorien. För geniet i utförandet hos en Goethe, en Schiller,. en Lessing, knäböjer jag med beundran."^) I den "götiska" dikten skattade han Ling och Qehlenschljbger. ehuru han satte Frkhiof högt öf*- ver Helge^ och Teqnéb öfver dennes sångare. "Jag är," säger han, "icke utan erfarenhet af det slags nöje, hvarmed man läser de gamla kämpasagoma. Manligheten, stoltheten, hjeltekraften, ehvar de rö- jas, fela ej att medföra denna verkan, och tyckas få likasom en yttre, synbarare stämpel genom det litet hårdare i sederna hos dessa gamla dugtiga forngubbar, och i deras okrusade sätt att handla och yttra sig." *) Om sjelfva den fornnordiska my- ten yttrar han: "Ställ mig dessa gamla, grofhu^na diktbilder på nödigt afetånd från mig, det vill sä- •) Samlade Skrifter, 5 del. s. 187, 20?.
- ) Ders. 8. 161.
