Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/207

Den här sidan har inte korrekturlästs

- 203 — han fått, yttrar han: Att följa dessa vinkar, blott dermed skall min tacksamhet svara emot herr kongL sekreterarens godhet, och att ha vunnit dem, blott denna ära vågar jag tillegna mig som en belöning för mina försök. Jag kan ej neka, att jag som en tröst vid mötande vidri^ieter på den bana jag med vacklande gång beträder, lagt i förvar den tanken, att jag vid mina första steg blifvit uppmnntraxl af ICellgren, och vid de senare af Leopold." — Om den gamles dom öfver nybörjarens alster säger Franzén : Fann du ock börden ej laglig, likväl, då barnet var vackert, Tog du det hald på ditt knä, kysate det, förde det firam. Yille du aga det, ny blef dess fägring igenom din aga; Ägan sjelf var blott smek, bannorna voro beröm. *)

  • ) Leopolds sätt att meddela omdöme öfver en skrift vai*

det mest egna, det mest behagliga. Afveu då han ej ytt- rade något, läste man i de rörliga anletsdragen bifall eller ogillande. Oaktadt sin liflighet, ägde han ett sällsynt tå- lamod att med spänd uppmärksamhet afhöra flera timmars läsning. Han hade följande sätt att låta förstå det nöje eller det misshag vissa ställen skänkte honom, utan att uttrycka det med ord. I förra fallet plägade han bedja författaren omläsa några verser, hvarefter han sjelf uppre- pade dem, med sär^ld tonvigt och känsla, liksom för att njuta af dem. Om han vid läsningen af en vei's tog af sig kalotten och böjde hufvudet, kunde det svara emot ett bravissimo. När han var mindre nöjd, hördes ett hm! Så kunde han afhöra ett fem akters sorgspel, utan att falla något omdöme, och författaren hade ändock ej svårt att gissa, huruvida han varit belåten eller icke. När det var