- 221 — att väcka den nr sin dddsslunamer till nytt lif. *) Under detta förtryck, denna dvaJa, skref dock OxENSTJEBNA Skördome och Diaa^ fru Lenngren tecknade de mest svenska taflor, Leopold diktade Vir^nia och sina skönaste lyriska sånger, Adleb- BETH klädde romarsången i svensk drägt, Franzén uppstämde Sången öjver Creutz och skapade ett nytt vitterhetsslag af ojemförlig skönhet, Wallin författade Dityramben vid Gustaf den tredjes stod, Tegnér uppträdde med sin sång till Hembygden och sin odödliga Landtvämssäng, och Valerii vi- sor kringflögo landet och lefde på alla läppar. HöiJER framstod som filosof, Hallenberg och Ruhs som häfdatecknare. **) Hvilket föregående tidskifte n. 41 och 44 på flera ställen förekomma; så fram t han vill förvänta sig att framdeles åtnjuta det beskydd, som lagen ej förnekar granskaren, men som libellisten hvarken kan eller bör påräkna.'*
- ) I Somah Liit. Tidning heter det uttrycksfullare: "Man vå-
gar fordra, att Sveriges konstnärer skola evigt darra under den långörade Boileau's skolris." (Årgången 1815, s. 701.)
- ) HöiJEE var misskänd och tillbakasatt, säger man. Icke af
Svenska Akademien och den der tongifvande Lbopoli), som redan 1798 (således innan Höijee ännu utgifvit sin afhandling om den fllosofiska konstruktionen, och då han, såsom själen i den .for jakobinska tänkesätt misstänkta juntan i Upsala, var regeringen misshaglig) utmärkte ho- nom med den belöning, som hon nyss förut egnat åt Bell- MAN, Franzén, Tingstadius och Lehnbxbg. Om verkeli- gen, såsom det påståtts, hans "högst fruktbara, djupa åsig- ter" voro "det akademiskt konventionella menandet emot-
