— 223 — stillastående Bethesda-damm, h varom man tält?*) Månne dessa dikter ej voro fällt så svenska, så skandinaviskhet gjorde anmärkningar, biand hvilka många blifvit af senare granskare gillade och antagna, m. m. Men genom dessa och andra åsigter stötte han både götiska skolan och fosforismen för hufvudet. Man lät fördenskull i 5 häftet af låuna inrycka en af Hammarsköld uppsatt skrift, i hvilken Biihs behandlades med hån och orättvisa, ända derhän, att t. ex. hans Svea rikes historia kallades "en torftig parafras öfver Lagerbrings arbete," och Biihs sjelf beskylldes för "grof och obegriplig okunnighet, den nedrigaste och fräckaste förfalskning, den ömkligaste för- vridning och det uppenbaraste vanvett/' Detta var det enda omdöme, som fosforistiska och götiska skolorna, oss veterligen, under deras verksamhetstid, 1810 — 1820, fålde om Biihs och hans förtjenstfulla arbete. Sedan både fos- forismens och götiskhetens häftighet i betydlig mån saktat sig* begynte man år 1823 göra Biihs rättvisa; Geijer ge- nom ett berömmande företal till öfversättningen af samme författares handbok i medeltidens historia, och fosforisterna genom en öfver samma bok uppsatt recension. Biihs sjelf hade dock redan tvenne år förut aflidit." (Bidrag till Sve- riges Uiteratur-historia, af A. Feyxell, 2 häftet, sid. 58, 59, 60.) Det må leitinas derhän, huruvida det af nyssnämnde författare uti Iduna fälda oblida omdöme öfver BiJHS till någon del ägt sin grund deri, att denne var en stor be- undrare af Leopold och öfversatt åtskilliga af hans upp- satser, bland andra hans "Bref om Acerbrs resa", hvilka äro stälda till Buhs. Samme granskare yttrar om Fran- zén, som eljest synnerligen lofordas, att han icke var lyck- lig såsom konstdomare, hvai'på anföres till bevis, att han o i Åbo litteratur-tidning med beröm anmält Leopolds skrif- ter. (Svenska Vitterheten, 2 uppl. sid. 485.)
- ) "På detta sätt liknade Sveriges litteratur dammen vid
Bethesda, och fastän Höijer och Silverstolpe stego ned ett
