Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/239

— 235 — en tioårig sinnesdvala, under hvilken hon var ddd för honom och verlden; han tillfrisknade, — men som blind för sin återstående lefnad. Icke dess mindre fortsatte han sin filosofiska verksamhet � underkastade sina äldre skrifter en förnyad gransk- ning, och ordnade icke mindre än tre band otryckta arbeten, hvilkas utgifvande, efter hans död, han anförtrodde åt en pröfvad vän. Hans enda förströ- else var den förtroliga aftonkrets, som hvarje qväll samlades i hans stilla boning. Man har svårt att be- skrifva den trollmakt, som den gamles närmare umgänge utöfvade ; men de, som erfarit det, kunde deraf sluta till hvad sällskapsbehagen varit hos hans mästare och förebild, konung Gustaf, i den- nes enskilda vänkrets, hvars ton Leopold bibehål- lit och sökte återlifva med sådana deltagare som RoSENSTEiN, Skjöldebrand , Lagerbjelke, Fran- zÉN, Walun, Blom, v. Brinelman och — när de voro i staden — Tegnér, Geijer och Grubbe, hvartill slöto sig några yngre. Hans djupa verlds- och mennisko-kännedom, hans erfarenhet af lifvet, hans vidsträckta kunskapsrymd, Anfattande det äldsta liksom det nyaste i filosofi, vitterhet och konst; hans säkra omdöme och fina smak; hans ovanliga minne, som erbjöd stöd och samtalspryd- nader från klassiska författare i alla ämnen; hans klara, lätta och intagande framställningssätt, — allt