— 255 — nom under denna interessanta undersökning. Ett eller annat drag deraf må dock icke saknas. Bland ställen i poemet, som granskaren ber att man ville läsa med andakt/' är följande: Din uppgång, Ijnfva sol, som Bältet nu bestrålar. Ser vintern i en prakt, den ingen sommar målar. När öfver Nordens krets du går att spegla dig Uti den klara häll der böljan hvilar sig. I vidden af din bild, som skimrar på dess yta, Hvad fllrger skifta nu, som dina strålar bryta! Dig hafvets spända duk en rörlig tafla ger, Du lik en folkrik bygd dess öken hvimla ser. En här, iordningstäld och förd i jemna leder,
�n feers trägård lik, sig öfver rymden breder,
En skog syns flyttad ut på vilda ocean Af pikar och gevär, som styras på dess ban. Ej vapnens skådeplats på de Pharsalska fälten, Ej på Arbelas slätt af Macedonske hjelten Så vidsträckt fördes opp, så krigisk fägring gaf. Som detta Svears tåg på Nordens hvälfda haf. Förtjusta öbor tro, vid dagens första strimma, En flaggrik flotta se på hafvets yta simma, En sol af återsken från harnesk, svärd och lans I vester tycks gå upp, att öka dagens glans.** Vid tredje sången yttrar granskaren: "Om jag blott sökte tillfälle att oafbrutet följa författaren med rökelsekaret i handen, så skulle jag hafva valt t. ex. den 4 eller den 7 sången, hvilka af alla sy- nas mig de fullkomligaste; men jag har med flit valt denna � i mitt tycke svagare, för att någor- lunda uppfylla ändamålet med dessa kritiska an- märkningar. Ånnu en gång: jag befarar icke att härigenom misshaga en författare, som synes ändå
