Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/261

— 257 — ken duk för en stridsmålare! Ett haf, en bädd af is, höljd af natten och utsträckt öfver afgrunden! Hvilken grupp, — Karls segervagn upplyst af fack- lor, och omkring den tvenne härar, i moln af rök, som slagta hvarandra. Under dem en fiendtlig gud i sitt fasliga element, som räknar sina offer genom isen, skakande den kedja, hvaraf den fängs- las, och som vill brista. — Hon brister verkligen denna kedja, — isen sjunker undan fötterna; allt rasar i svalget, och soldaten '*FÖr sin förskräckta syn sig döden endast målar; Det bräckta tummelfålt, der krigets eld och bloss I flammor sprides ut och tänder krut och tross, Ar likt en skakad jord af svaflets vilda lågor, Som vid ett npphördt haf förenas med dess vågor, Och med det jemmerrop, som opp ur böljans graf Från hennes offer hörs, Tenaren bildar af." Femte sången, säger granskaren, "är nästan utan allt underbart, och derför icke mindre vacker. Bjel- kes berättelse, och anledningen dertill, visar huru de blott menskliga händelser, väl disponerade, kunna äga ett behag, som öfverstiger allt machineri. Hvad är vackrare och naturligare, än dessa främlingar, dessa officerare af högre och lägre ordning, som i lägret, under hvilans timmar, samla sig omkring den statskunnige Bjelke, för att af honom erfara orsakerna till detta Karls tåg, och det politiska sammanhanget af hans bragder? Jag tycker mig se Nestor, den gamle förtäljande Nestor, midt i ringen af de nyfikne och undersamme Greker." Sv. Akad. Handl. 35 Del. 1^