Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/262

— i&S — Vid Ågirs uppbrott ur Lilla Balt och måluiur gen ^ iians yidsträckta herravälde, i sjunde sån- gem wmärker ^aasLaren; I>et är märkeUgt att detta stälki ehuru dikt � likväl bibehåller den star �- k^ite illusion* Jag tror icke pa Agir, isen min eftertanke kufva^ af dexuaa segrande målning. Jag hi&r, jag ser Agir, rusande ut på oceanen, uppstig gande i sin vagn på den o&nthgia vågen, kastande sona herrskande blickar från den ena polera till den andra, och påminnande sig (förunderliga skön^ het!) sitt forna herradöme öfver hela naturen* Detta hastiga ögonkast på nästan alla tiders begrepp om jordens daning, fuUbardar att utvidga denna tafla och att gifva hexme det förblindaHde, majestäti- ska utseende af sanning, som är illusionens rätta moder.* 1 sjunde sången förekommer den syn, som bewbäiiiiiner Kaels beslut att gå öfver Stora Balt. Hvad anmarkareB derom yttrar, är så vackert, att det ej bör glömmas. **Karl hax fattat sitt beslut. Undetr oron af en sömnlös natt begifver han sig till stranden. Här ser han lånet ut på hafvet en banm, �>m småningoo, aalka. hoBO^, och som han på dess sköld, dess mantel, dess med lagrar fastade krona igenkänner för att vara gudinnan Svea; men hvad bär hon i femnen? — Ett barn, — hans unge, af honom sjelf ännu osedde son. Denne visar hon honom och pekar utåt Balt. Förgäfves söker jag att med eftertankens köld bemanna mitt hjerta emot det patetiska i denna dikt Jag fin- ner nog att det är lika omöjligt för ett helt rike