Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/272

— 268 — sthenes och Cicero? — Jag har sökt att utmärka några skönheter af detta arbete; men hvem kan uttrycka alla dess svårigheter, de hemligen öfver- vunna och de ännu återstående? Näst det, att hafva fört en här på isen öfver B&lt, vet jag, ibland oss, intet vågsamraare företagande än att göra en hjeltedikt deröfver; men hvad förmår icke snillet att uträtta och att besjunga?*' Leopolds granskning och Gyllenborgs sätt att emottaga den kunde ännu i våra dagar tagas till föredöme, huru dylika vittra högmål böra be- handlas. Den gamle skaldefadren skrlfver till sin unge granskare: "Skulle jag. frukta sanning? Det är allenast af den rösten, som ett lof är smick- rande, och kritiken, som dermed blandas, upply- sande, icke mindre för allmänheten än mig sjelf. Jag har ansett första upplagan som ett koncept, underkastadt allmänhetens ompröfvande och gransk- ningen af de få upplysta snillen vi äga/' — Den 29 dec. 1785: Jag håller nu på att låta trycka mina Årstider, icke af kärlek att få dem allmänna, utan endast af nöje att se dem tryckta, då man först kan finna hvad som är passabelt eller intet. — Huru nödigt vore det ej för mig att få rådgöra med min vän om tilläggningar i mitt Tåg! En ny edition deraf blir framdeles det bästa svar på kri- tiken." — Gyllenborg fortfor att underställa Leo- pold sina dikter, innan de utgåfvos. Vid öfver- sändande af skaldestycket Inbillningen skrifver han: "Jag anförtror föregående vers åt den ende, som deröfver kan fälla ett säkert omdöme. Säg mig