Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/285

— 281 — var mer, rädda henne. Derom vittna flera drag, hvilka det är nödigt att känna, för att rätt be- dömma denne förunderlige mans ställning till sina vedersakare och deras sätt att betrakta honom, hvilket icke upplyses af stridsskrifterna. Hvilka ofattliga ombildningsplaner han hade i sigte vid sin resa till England, synes såväl af en utförlig trosbekännelse till hof-intendenten Tham, som af följande ord till en ungdomsvän, Heurlin: '*Jag reste ut för att förena mig med alla excellenta hufvuden och hjertan, till att bryta träldomen öf- ver jorden. Bri3ten på sådana i England, långt mer än äfven här (brefvet är daterad t Medevi), gaf mig tanken att resa åter> hem." Följande ytt- rande i ett bref till Leopold, hvilken framställt Rousseau till förebild, är jcmväl märkligt: "Jag tillber så mycket som någon dödlig evangeliska Ijufheten af Rousseaus själ. Men det är ej så Derlden uppehälles. — Luther^ Vasa rousseauise- rande, hvad skulle de gjort? — Man kan skilja emellan de sköna glasskåpskarlarne och d<3 heroi- ska, som äro gjorda för att hämnas och stifta rätt^ — Han anser sig ha gjort begge delarne emot Kellgren, medelst Straffsängen och den derpå följande tillegnan af "Inbillningens nöjen." Enligt ett bref till Leopold, ville han medelst dessa mot- satser säga Kellgren: "Här gifvas väsenden, som äro öfver er, både i förskräcklig het och nA/." — Atterbom anser Straffsången "till en stor del be- stående af de utsöktaste skällsord." {Siare och Skalder, 5 delen, sid. 30.) Thorild kan för egen