Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/287

— 283 — nage/' Naturligtvis kunde Kellgrens anseende ej lida af de honom tilldelta benämningar, såsom Koppelhund, Ramifons (hvilket påstås vara hun- dens namn). Dåre, Parodist, Afundsnarr, Charlatan, Racka, Kyckling, Kycklinghjerna, Vettets baladin, Rimmets hoppare, Rim-despot, Pojksnille, Rimtåss- unge. Padda, Högmodsnarr, Apekatt, Arghets-mon- strum, Satan, Apors Belzebub, Kåkens Cherubim" o. s. v. Men det giftigaste tillmålet låg i dessa rader, som författaren i ert not kallar ett apokry- fiskt ställe: "Du lille dabble Simei! Din —s och s smädare! Din s? Skorpioniskt kryp! Fly, giftige, och bleknad skäms För himmel, menniskor och dag!" . . . der man kunde läsa och läste "Din väns och konungs smädare" — Det var sådant som angrep den finkänslige skal- den till en grad, att Leopold (enligt hvad han yttrat till författaren af dessa rader) aldrig sett något dermed jämförligt. En närmare bekantskap med Thorilds per- sonlighet öfvertygar snart derom, att ett vänligt samlif emellan honom och sådane män som Kell- gren och Leopold, icke var tänkbart. Huru kunde desse, med bevarad aktning för eget omdöme, in- stämma i den oupphörliga sjelfiorgudning, som var "Passionernas bard" så egen, och hvarförutan det goda förståndet snart upphört; ty, såsom Leopold anmärker, bifall af en stående eller sittande läsare