r-
— 293 — Ny Religion! inga Pöbel-gudar! ingen oändlig- � gjord Menniskodåre på Himmelens thron! utan helt enkelt, Gud {den Gud, som År); alla Täsenders Vä- sende, det all-lefvande och all-lifvande; Gud, väl- görande i den evigt uppenbara Naturen; dyrkad i bilder af Solen, Menniskokärleken , Barmhertig- heten ^ — genom hans sanna Helige: Genier och Hjcltar. Nya Lagar — Naturens Rätt! Nya Seder y nytt Lefnadssätt — Frihetens och Glädjens! Gemensamma Arbets- och Skörd-Fester, hvar och en ständigt i form af en Naturens högtid o. s. v. Med ett ord: Gyllne Åldren — den rena Mcnskligheten — rea- liserad. Af allt detta vill jag, med offret af mitt lify gifva — lära och exempel. Ack! om min själ har någon eld, någon ädel häftighet, någon klar besin- ning, någon evig sanning: så bör den här synas. I tvenne andra böcker: Antiqua Heligio, och Histo^ ria Libertatis; h vilken skall vara en tafla af Mensk- lighetens hela omätliga lidande. rr Ar det saiint, att aldrig något Utomordent- ligt varit sagdt på jorden, som ej födt en Sekt; att menniskohoparne ständigt yrslat för allt, som lofvat en stor sällhet; att min lära har uti sig en evig sanning, hvilken (so Historien) behöfver en- dast vara en gång rent nämnd, för att trotsa sek- ler, dårar och tyranner; att aldrig en sekt på jor- den var mera grundad i Mensklighetens högsta krafter, — hvilka evärdeligt verka, hvilka gjort allt.
