— 304 — tiska Engelsmännen, om hvilka han skrifyer: 1 hela England fins ej mer förstånd, än att laga biffstek," och en annan gång: Jag för min del finner, att om verldens allmänna hcrrlighet, som det synes, är en enda stor lögUy så är Englands förträfflighet spetsen för lögneny Republikan långt före franska revolutionen, svigtar hans republika- nism för ett ögonkast af Gustaf III. "Jag har sett kungen' (skrifver han till Heurlin); 'Vid sitt bord" (publik spisning); "hans mine var glad och ädel. Blickar! blickar! Jag känner något för ho- nom, som lätt kan bli den lifligaste tillgifvenhet." — Och sedan (till densamme): "I hela landet fins blott en post, som jag ville hafva; den att vara kungens vän. Han förtjenar en." (För en student, såsom Thorild då var, 1780, synes steget ej obe- tydligt.) Året derefter skrifver han till H yl än- der: "Begriper du,. att jag är kär i kungen! Min vilda republikanisrn har förlorat sig i ömhet, sedan jag kommit närmare denna ädla, skarpsinniga, glada och välgörande menniskan. Ofver de svagheter, han icke kan undgå att hafva såsom mcnniska och kon- ung, är jag nu färdigare att gråta än att förifra mig. Det är Ijuft utan like att älska honom." — Hur han "kommit närmare" kungen, säger han icke. Hade det varit genom personlig bekantskap, så hade Thorild säkerligen uågonstädcs nämnt det, liksom han berättar att han på spektaklet "visa- des" för Fersen och andra förnäma. Det är i allt fall betydelsefullt, att Gustaf, som så gerna omgaf sig med snillen; som såg Bellman i sin
1
