— 305 — förtroliga krets, aldrig kaUade till sig Thorild. Han sände honom (enligt hvad Thorild sjelf be- rättar) artiga helsningar genom Armfelt, Rosen- STEIN m* fl. (särskildt vid disputationsakten i Up- sala); men (så vidt vi kunnat spåra) talte aldrig med honom. Också frågar Thorild en gång i ett bref : "Hvarför — med allt detta — har kungen ej tält vid mig?" — Det försök på hans själ till en stor ära, hvarom jag förr nämnde en gång, skall nu snart göras." — Atterbom säger, att Thorild "nu (efter disputationsakten) stod med ena foten inom hofgunstens krets," men "hårdnackadt urakt- lät att ditflytta den andra"; hvilket yttrande dock ej närmare förklaras. *) Enligt hvad samtida för- mält, ägde "Passionernas bard" ett slags påflugen- het i sätt att vara och yttra sig, och konungen lärer befarat, att ett möte kunde möjligtvis sna* rare gifva tillfälle till en brytning, än ett när- mande. Det var emellertid klart, att Thorilds nästan ensamma uteslutande från beröring med
- ) Svenska Siare och Skalder, IV: 274. Att Thorild sökte
en profession i Upsala, ser man ^ hans bref till Rosen- . STEIN, hvarä förord han begär. Han söker lugna dennes fruktan for paradoxer. "Min nådige herre vet/* säger han, "att en lysande paradox alltid varit liksom första skimrande glansen af en ny sanning. Näst intill sanningen är den vackraste eller ädlaste villfarelse menniskor dyr och vig- tig." Detta var väl knappast i Rosensteins smak. An- sökningen lemuades till Armfelt. Thorild slutar brefvet till RosENSTDTN sålunda: "Så mycket kan jag af allt mitt förstånd och af all min ärlighet försäkra, att konungen gör på detta sätt af mina talanger exakt det rättaste bru- ket." Som bekant är, bifölls icke ansökningen. Sv. Åhad. Handl. 35 Del. 20
