— 308 — sekreteråren Låstbom, så tala om mig^ om mina lärda spekulationer här, om min eld, — men hin- dren af depenser (dock modest och i distancé). Sök precist ett tillfälle, ty jag har en plan lagd hos honom. Detta genast^ och völ, och vist^ — *'I all- mänhet," säger Atterbom, efter meddelandet af dessa utdrag, ^Var det icke utan, att ju Thorild gema ville betrakta landets magnater, kapitalister och högre embetsmän såsom sina kassaförvaltare. Att understödja snillet, ansåg han för deras egent- ligaste pligt. Och huru kunde de då använda sitt mynt till något bättre, än att understödja honom? — I slikt afseende blef, bland alla Thorilds gyn- nare, Tham den säkraste att anlita."*) Detta vi- sar sig verkligen flerstädes i deras brefvexling, der den stolte republikanen, midt uti planerna för er- öfringen af "herraväldet öfver jorden," faller in med något så underordnadt som: "M. N. H. är ädel- modig, låna mig femtio riksdaler" (Tham skickade blott tretio), — eller: "gör mig det sista ädelmod i penningar, jag nånsin skall begära" (det var ett lån af hundra riksdaler). Det var ingalunda det sista; ty man finner senare tacksägelser för 20 riksdaler och slutligen för 10. Detta, sammanlagdt med artigheterna mot Ugglas, Låstbom m. fl., och förtrytelsen öfver att Lidner erhöll löfte på den pension, hvartill Thorild ansåg sig berätti- gad, synes stå i motsägelse med yttrandet, att han så "hårdnackadt" motsatte sig konungens ynnestbe-
•) Siare och Skalder, IV: 268, 269.
