316 —
de** åt skalden, endast denne ville låta **veta qvan* titeten/* Ändå afbördes ingen **niånskensdikt/'
BUagan 4. (Till sid. 139) Tidningen, som böljade den 1 oktober 1792 och indrogs den 8 september 1795, öppnas med ett af Leopold författadt samtal emellan Redaktö-- ren och Läsaren^ i följande ton: "" Läsaren. Hvad? Ännu ett dagblad? Det är mycket. Hvem skrifver det? Redaktören. Efter vanligheten, ett sällskap. Läs. Jag förstår. Men hela det sällskapet, har det mer än en rockf Red. Det kan få, om skriften säljer sig. Vill ni prenumerera? Läs* Jag vill först veta, hvad det kommer att innehålla. Red. Jag är inte så oförsigtig." — Han upp- lyser derefter, att sällskapet består af omkring hundrade stora snillen, filosofer, häfdatecknare, skal^ der o. s. v.; att de ej behöfva betalas, emedan de redan äro betalta, och att de bo — på hans bokhylla. I afseende på svårigheten att utgifva en tidning, anmärker redaktören, att "den enda Inrikes-Tidningen sitter ännu trygg vid sitt gamla inventarium af eldsvådor, hagelskurar, tingstermi- ner, liktornsplåster, konkursmål och högtidsmidda- gar i provinserna, der man dricker skålar och
