— 331 — got, så håller jag ut; h varom icke, sysselsätter jag mig med något annat. Om denna lilla redogörelse utmärker någon resignation, är den dock på långt när icke så skön, som hr statssekreteraren fordom uppenbarat i sina sånger och nu i sitt lif framställer till sin sena �- ste samtids och efterverldens beundran. När man måste, så medlidsam man än må vara, skratta åt A***s vemodspjunk, kan man ej, om man har ett menskligt hjerta i sitt bröst, återhålla de ömhets- och glädjetårar som tränga sig i ögat vid läsnin*- gen af ett så lugnt, så mildt, så lekande bref, som jag fått emottaga ifrån den blinde skal- den, hvars sublima, ädla sinne ödets orättvisa ej förmått nedtrycka, eller menniskors kunnat för- bittra."
Bilagim 1. (IHU sid. 201.) Regnér uttrycker sin förbindelse för receu- sionen, i Stockholms-Posten, med följande ord: "Jag hade visserligen bort, samma dag recensionen bör- jade synas, skynda att aflägga min tacksägelse der- för. Men jag ville afvakta herr kanslirådets hela godhet för mig, ehuru den, uti den redan införda del af recensionen, redan är större än min tack- sägelse kan omfatta. Må mitt lilla arbete begraf- vas i evig glömska, — om det är möjligt med den stämpel det nu fått, — den vänskap, hvars förny- ande det skaffat mig, har rikligen ersatt all min
