— 333 — om Leopold ville derkt egna ett eget skalde- stycke. Bland orättvisor emot Leopold år icke den iBinsta, att man beskyllt honom för att vara en rimmets försvarare quand méme, och fiende till den metriska versens införande i vårt spi*åk. Förhål- landet är, att, ehuru han icke begagnade den, in- såg han klarare, än Kellgren, dess fördelar, i synnerhet vid tolkning af de gamle, och att hans öfvertygelse om nödvändigheten, att vid dessas öf- verflyttande på ett nyare språk begagna deras egen versart, var äldre än Adlerbeths försök, hvilka Leopold lifligt uppmuntrade. *) I stället för Kell- grens bekanta sats, att en ofversättare af Horatius och Propertius bör skrifva "såsom de skulle skrif- vit, om de lefvat på samma tid, i samma land** som öfversättaren, ogillar Leopold detta, hufvud- sakiigen af Fransmännen införda tolkningssätt, att, såsom han uttrycker sig, "afkläda en gammal gre- kisk eller romersk skald hela egentligheten af språ- ket, tiden, folkslaget, och att, med bibehållande af ganska litet, som var hans, med tilläggande af ganska mycket, som är endast öfversättarens, om- skapa honom till en helt och hållet modern förfat- tare i det språk, hvarpå han skulle — blott öfver- sättas. Man läser en öfversättning från äldre skal- -der egentligen mindre för att behagas af ett vac- kert, modernt poem, likt alla öfriga af det slaget, än för att lära känna den gamle skalden till sin
- ) Regnérs metriska tolkningar ntkommo år 1801, och Ad-
lerbeths första öfvei*8ättDing af Yirgiiius år 1804.
