Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/341

— 337 — komlig trohet öfversätta de gamle, eller att, ens på långt afstånd, uppnå den sanna karakteren af vissa deras skaldestycken, bör tvifvelsutan gifva en stor vigt åt öfversättarens förslag till införande af deras egna metriska versarter. Det är lätt att inse huru mycket blotta omvexlingen af olika stafvelse- mått, det vill säga, brukbarheten af alla slags ord, måste lätta uttrycket och gifva, derigenom, full- komlighet deråt. Vanan vid rimmet, dess verke- ligt musikaliska behag, en mängd mästerstycken af detta yngre skaldeslag, några hos oss misslyc- kade försök af det äldre, hvilket här föreslås, skola kanhända göra mängden af läsare föga benägen för denna nyhet. Också är det ej öfversättarens mening, att den metriska versen skulle uttränga den rimmade, eller ens jemnas med den i bruk- lighet. Han föreslår den blott såsom, efter hans tanke, den tjenligaste till öfversättningar från de gamle, och måhända ej heller utan tjenlighet för originella stycken af en viss karakter. Han tror att vägen kunde derigenom öppnas till nya behag för skaldekonsten, och till märkbart utvidgande af vår vitterhet och språkodling. Man kan ej neka att ju öfversättarens förslag, under denna syn- punkt betraktadt, innehåller en stor och berömlig åsyftning. Icke nöjd att genom närvarande öfver- sättningar hafva understödt sin mening med egna lyckliga efterdömen, tillägger han äfven en med noggrannhet utarbetad anvisning till de metriska versarternas bruk i vår skaldekonst, efter naturen 8v, Åkad, Eandl. 35 Del. ^^