Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/358

— 354 — detta mera sällan är fallet med omskrifningar. På visst sätt befann sig Leopold i nära nog samma ställning med Kellgren, då denne bedömde Passio- nerna af Thorild: det vill säga, i fråga om att skänka företräde åt snillet eller formen. Leopoij) valde det förra, men erkännas måste, att han ägde framför sig en skald af annat skapljnne, än "Passionernas trotsige bard." Nyare konstdomare hafva klandrat, att Leopold, vid belöningens till- kännagifvande, fästat allmänhetens uppmärksamhet på det ovanliga i den nya diktformen. Dervid bör åter erinras, att stycket då ej ägde den full- ändning, som nu. Tiden från början af december, då priset afkunnades, till högtidsdagen hade ej kunnat medge en så utförlig omarbetning och tillägg af mer än en tredjedel. Hvad Leopold yttrade var för öfrigt, i sjelfva verket, endast en fortsättning af Kellgrens förord för den nya dikt- arten, hvilket, på den ståndpunkt som smaken och den vittra bildningen då ägde, visat sig icke öf- verflödigt. Flera bevis kunde anföras på huru långt man var ifrån att denna tid mera allmänt uppfatta Franzéns snille, och hvilken förbindelse vitterheten äger till Kellgren, Leopold och Aka- demien, som lagerkrönte och uppmuntrade en skald, hvars ovanliga blygsamhet gjorde honom så lätt försagd. Selmas sångare har sjelf erkänt det, och hans brefvexling vittnar flerstädes derom. De fle- sta stora snillen röja i sin utvecklingsgång skiften af mer eller mindre klar uppfattning utaf sin be- stämmelse och sitt mål. Ett sådant inträffade un-