Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/367

— 363 — otacksamhet, utan ock brist på all smaL Att ej veta värdera en med riktighet och finhet, efter ämnet och skaldeslaget lämpad deklamation, fram- för en häftig och tillgjord, skulle åtminstone af författaren, om ock icke af alla åhörare, vara oförlåtligt. Den ära jag njutit i Stockholm skulle synas mig alltför dyrt betald, om jag reste härifrån med den olyckan att för alltid ha förverkat H. K. S:s ynnest. Jag tröstar mig med det hopp att kunna återvinna den. I all händelse år jag med den djupaste vördnad och tacksamhet" o. s. v. 3. I ett bref, dat. Abo d. 2 juli 17 98, ön- skar Franzén Leopolds omdöme öfver ett skalde- stycke, som han ej nämner, och tillägger: "Om för öfrigt i detta poem någon tanke skulle finnas, så har jag derför att tacka icke blott den uppmaning af Tit. som gaf mig mod att tänka, utan ock den upplysning jag vunnit af dess egna skrifter. Jag behöfver icke säga, med hvilken känsla jag sist skildes från H. K. S:n. Leopold är min be- skyddare^ är min vän, sade jag för mig sjelf, och sprang nedför trapporna med ett barns glädje. Att kunna säga detta, år i sanning den stör- sta belöning jag, som författare, kan önska mig. Jag tror, att H. K. S. sjelf skulle anse en hand- klappning af Voltaire för mer än alla de rop af beundran, hvarmed vi trötte Tit:i öron. Jag be- klagar verkligen H. K. S., som saknar det nöjet vi smärre författare med så mycken förtjusning