— 38/ — liAktt som å^ flesta af ChrisU uAdery^rk, ehuru verkliga fakta, elter min jtankie böra förstås, synes mig mer än något annat af Chrjati egna 4)rd be- yifi^, att Han, som försonad^ verlden, som kan ^ga åt den andéiliffm borttagne: st^ttupp oehgeick; den, so �i kan ge }K>nom kraft dertill. skulle Haji icke k^nna förl4ta synden? .Hvad jag nm skrifver � lallqr hdt of&rtänkt ur penuan .och kan af min bror icke niissf&rstås eller misstyckas* Det äx blot^ .en fortsättning af etit samtal, som bror sjelf en 'gång begynte med mig, men j �om blef afbrutet ge- jiam någon som kom. Jag har nu sagt hvad jag .då tänkte säga, att, när förlåtelsen fOregår, jkpmmer kelgdsm efter, och denna, ehuru ofullkomlig .poh jdagligen i behof att förnyas, bevisar likväl, om dep oek skulle stadna i ett blott uppsåt, endast deitta Bx aUvarlifft pch af trpn alstradt pcih beständigt fortfar imder e �i strid emot synden, — bevisar, att néden :har verkat i hjertat och att således förlå- itebi^n är gifven, för att åstadkomma bättringen, som ock sker i ptt ögonblick- Då jag begynte brefvet, tänkte jag visst icke sluta med en predikan. Förlåt denna utgjutelse af ett hjerta, som menar väl, och för den tröst det fått, ville ge igen något. Dock, hvad kan jag ge för tröst i ett sådant ämne? Endast Han kan det, Han som i dag talar i Matthei 9 kap. 25 — ^ v. *) Han som öppnade de blindas ögon oob de döfves öron. Han står fördig att i sina gudom*^
- ) Om de blinde ooh dumbe.
