Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/398

^ 394 — dess färgrika sinnlighet, icke mycket älskat, emedan dess natur syntes mig ålägga skalden att hafva hela sin umgängelse ibland berserkar, vikingar � dvergar och hafsfruar, tio sekler bakom den nuva- rande tids-kulturen. Men med allt detta har jag visserligen ej velat bestrida, att den gamla götiska sagan ju innehöUe ämnen som af en mästares hand tecknas mästerligen. Detta skulle varit så mycket orimligare, som jag hade motbeviset i händerna. För öfrigt har jag härom, redan för flera år till- baka, förvarat min trosbekännelse i en liten af- handling, som finnes ibland mitt pappersskräp. Hvad besvärjaren Oehlenschläger angår, är han för mig icke främmande, och jag värderar hans utmärkta talang. Men förgäfves lemnar Frithiof af höflighet högra sidan åt Helge såsom den äldre. Hvar svensk röst, och hvar o väldig, skall helt an- norlunda dömma om företrädet Den ädle och manlige Frithiof skall njuta allas bifall, äfven de allvarligaste sinnens, och skall stadna qvar som en stjerna på vår poetiska himmel, under det att Helges saga, med all sin poetiska talang, kommer att qvarstadna, jag fruktar det, blott i barnkam- maren. — Slutligen ett ord om mig sjelf. Jag är nu blott fyra år under sjutio, utan en timmas hvila från omvexlande kroppsplågor. Åfven jag är icke utan ekonomiska bekymmer, i synnerhet djupt qvald af en stor huslig sorg : min hustrus treåriga sinnesdvala. Visserligen utgör blindheten en stor tillagd olycka. Jag påminner mig rätt väl, bura