— 400 — på tungan, likasom en intagande melodi, den man ej upphör att gnola på, -— Af Martyrerna har jag blott hört någon scen, här och der, ty stunder felas till all den strödda läsning, som här framväxer. Auktor synes mig verkligen begåfvad med en utmärkt poetisk na- tur/' — (Leopold berättar derefter om den sena- ste högtidsdagen, då Franzéns minne af Rydelius lästes, och tillägger:) "Det skall högeligen glädja mig att se min älskade Rydelius målad af ett snille och ej af en skolmästare. — Poemet, som hade kommit i fråga till uppläsning, var en af mina glacer, preparerad för aftäckningsfesten,*) men som under tiden upplöst sig och bortsmält i min bord- gömma. Allvarsamt sagdt, ogillar jag på det hög- sta att Akademien någonsin uppläser något af sig sjelf i de ämnen hon sjelf utsatt för täflingen, minst så länge den ännu varar, eller i det ögon- blick den går att förnyas. För öfrigt, när jag ser att någon vid mina år dansar offentligt solo, utan att förlora sitt namn af klok, då skall också jag hoppas att kunna utan ridikyl ännu visa mig på den poetiska banan. Nej, hr doktor. Akademien skall icke falla hvarken för Argus eller Fosf oristerna , men väl kanske småningom genom den vanliga fattigheten af sina offentliga belöningsfester. Det vittra armo- det deraf skall blifva allt större och större, så framt våra triumvirer i poetiskt geni, våra tre be-
- ) Af Karl XIILs bildstod.
