Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/415

— 411 — 3. I ett bref af den 24 maj 1802 berättar han, att han haft bref från fröken Rudensköld, som var i Marseille och syntes mycket lugn och nöjd. Andakten hade kommit på modet i Frankrike un- der konsulatet, liksom atheismen var det under konventet. 4. Wien d. 3 aug. 1803. Ehrenström tackar Leopold ytterligare för hans vänskap, och tilläg- ger: Jag tillstår, hvad jag ofta muntligen vidgått, att bland de ledamöter af Svenska Akademien, som jag hade äran känna under salig konungens lefnad. Tit icke var den, på hvars bevågenhet för mig jag mest räknade. Jag trodde tvertom, att Tit. ge- nom sina förbindelser med personer, som alltid varit ovänligt sinnade emot mig, blifvit illa preve- nerad, och att Tit. således, om icke med den fäg- nad, som dessa personer visade vid min katastrof, åtminstone med mycken liknöjdhet skulle anse densamma. För att fullborda min bekännelse, till- står jag, att jag alldeles misskände Tit:i hjerta och karakter. Jag trodde det förra icke nog ömt, den senare icke nog fast. Jag inbillade mig, att vår svenske Voltaire, så lik den franske i snille, kun- skaper, lätthet, rikedom, behag, äfven skulle när- ma sig honom i ombytlighet^ karakters-svaghet, ef- tergifvenhet för tider och konjunkturer, m. m. Men dessa villfarelser af mitt omdöme, som jag länge skall förebrå mig, hafva blifvit angenämt rättade genom Tit:i känslofulla, värdiga, nnanliga och ädla uppförande under hela Minderårigheten, i hänse- ende till allt hvad' som rörer den store konung.