Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/418

— 414 — Tacksamheten för den aflidne konungens välger* ningar, ehuru oupphörligt lefvande i ett ädelt bjerta, kunde icke förleda Tit:i omdöme, tj icke yoro dessa välgemingar hvarken så många eller så be- tydliga. Många af dem, som omgåfvo honom un- der hans lefnad och som sedan hastigt glömde ho- nom, ja äfven oförråttade hans minne, hade blifvit ojemförligt bättre lottade. Ännu i närvarande tid finna de, som äro uppmärksamma på sina förde- lar, rakare och säkrare vågar till lyckans tempel, än genom anhängligheten till Gustaf III. — Hjel- tar och stora snillen, goda konungar och ypperliga skalder måste nödvändigt råkas i en bättre verld; Tit. blir säkert nöjd med sättet, på hvilket Gustaf III en gång emottager honom vid dess inträde på de elyseiska fälten. — Gud vet, i hvad väderstreck gene^^cden i ve- ster, som Tit. kallar honom' (Armfelt), nu befin- ner sig. — Hertigens ädelmodiga beteende emot Jönssons enka är ett förtjusande drag af denne förstes karakter, lemnad åt sig sjelf och till de första ingifvelserna af sitt hjerta. Det är genom sådana drag som prinsar göra sig älskade och vördade. Jag var öfvertygad, att jag skulle samman- träflFa med Tit. i hänryckningen öfver spanska pa- trioternas ädla, manliga, starka och ärofulla res- ning för nationens frihet och sjelfständighet. — Fransoserna sjelfva, oaktadt deras ojemförliga lång- modighet och naturliga böjelse för slafveri, bevisad lika kraftigt under Bonapartes regering, som under