Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/420

— 416 — icke åtkommer en enda af de i*atta anställame dertill och således de förnämste brottslige. Ibland dem som mördade riksmarskalken voro säkert flere som fåaktigt inbillade sig, att de på honom häm- nade, utom kronprinsens förgifning, äfven Gustaf 111:8 mord, hans sons af sättande, hans fami/js ute- slutande från arfsrättj och till och med Sveaioiys öfvergång och Finlands förlust. Sådana meningar V07V nödvändiga att sätta i omlopp, för att bringa folkmassan i rörelse; men tillställarne visste gan- ska väl, att riksmarskalken var fullkomligt oskyl- dig till alla dessa beskyllningar. Ibland thron- kandidater skulle den, som förde Finland tillbaka till Sverige, vara mig mest behaglig; dernäst den, som öppnade för oss utsigt att få Norge. Den aflidne prinsens bror kan ej försäkra oss om nå- gotdera^ men den franske marskalken kan medföra förhoppning om att vinna begge. Således, oaktadt olikheten i religion, okunnigheten i vårt språk, våra bruk, inrättningar och lagar, — oaktadt far- hågan att han medför benägenhet, eller blir tvun- gen genom högre befallning, att ändra vår kon- stitution, införa konskriptionen, den Napoleonska lagen och styrelseformerna, samt gifva oss en mili- tärisk regering, qväfvande all borgerlig frihet, deraf följande upplysning och sann medborgerlighet: så skulle jag likväl ej hesitera att, i anseende till Europas nuvarande ställning och vårt lands sär- skilda belägenhet, Rysslands mot oss föröfvade tro- löshet, farhågan för framtida faror från den sidan, och några andra vigtiga skäl, som jag förvarar i