mitt nyårskort, mina välönskningar, hvarmed jag slutar mitt bref och kanske snart nog min sjukliga lefnad, hvarunder jag alltid med lika vördnad och tacksamhet framhärdar" m. m.
2. Den 1 jan. 1809: "Det är i dag, om jag ej bedrar mig, första gången på tjugutvå års tid, som jag måste sakna den tillfredsställelsen att vid årsskiftets början infinna mig hos min oförgätlige och lika mångårige välgörare. — Ekström och kölden förbjuda mig det. Den förre var nyss här och förkunnade mig arrest för sjelfva nyårsdagen. — Gud uppehålle och bevare den oersättlige man, som snart ett fjerdedels sekel utgjort svenska litteraturens förnämsta prydnad, stöd och föreningspunkt: se der det enda ord jag ännu har att tillägga. —
Adlerbeth har gjort mig i år en julklapp af stort värde. Det var öfversättningen af Horatii Satirer, som han häromdagen läste för mig. Tänk, om han fortfore, och lät mig hoppas att få, nästa år, i fall jag lefver, Oderna till nyårsgåfva."
3. Den 29 jan. 1809: "Ännu en gång min tacksamhet och beundran för Lehnbergs nekrolog. Af allt hvad jag läst påminner jag mig få sådana intryck, som den gjort på mig. Det är så — med denna stora anda och denna fullhet af känsla, som berömmet blir sublimt, och som jag, för min del, älskar att läsa det. Det är en verklig heroism i denna fullkomliga rättvisa emot en bortgången stor förtjenst, som kanhända flera skulle vara benägna att förringa än upphöja. Och jag är glad, att
