— 454 — fela*); liksom man velat göra troligt, att Thoe- ILD genom sina kritiker bidragit till Kellgrens 8ikalde*^utveckling, hviiket var lika ogrundadt; h var- om mera på sitt ställe. Näst Wallin är Vale- Blus mest skoningslöst angripen; han framställes öfverallt till åtlöje: i Rimmarebandet, i Rimmar^ nes stora hedett ^ i VexelsångeVy i Xenier; hans poe- met TMamodety AUmänna kärleken m. fl. genom- häcklas; hans poesi utköras särskildt, jemte Leo- polds och Wallins, såsom "det skönas motsats** och förklaras vara "o-poesiens zenith." I öfrigt be- gabbas Gyllenborg, om hvilken det heter, att "säffigt da sjunger Med en förkyld poesi tåget på isiga Balt"; Blom, Stenhammah, Sjöberg, Chorjeus (hvars dik- ter kallas för "uselheter"), Kullberg (för "huslig-
- ) Under den svåraste striden afgaf Wallin, som då var sys-
selsatt med psalmboks-arbetet, följande förklaring, i företa- let till profpsalmboken (oktober 1816): "Jag bekänner mig till ingen sekt. Lika högt som jag ogillar den nyss för- flutna tidens otro, lättsinne och egoistiska löslighet, och fröjdar mig åt en, väl ännu emellan ljus och mörker vack- lande, men med Guds hjelp åter uppgryende tid af reli- gion och kraft och nordisk forn-auda, lika oförtäckt miss- billigar jag alla ungdomliga utfall emot äldre snillen och förtjenster, som ändå af en oväldig och stadgad efterverld skola anses som vigtiga länkar i vår bildningskedja, och hvilkas skrifter upphunnit i sin art den gi'ad af fulländ- ning, hvartill vi ännu ej sett några senare lyfta sig. Då allt godt är af Gud, kan jag ej tro, att det nödvändigt behöfver formen af kif och split för sin uppenbarelse. Det går, genom eld och vatten, sin lugna och heiTliga gång, när det andra, som dö vill, bortdunstar eller sjunker. Sön- dringsprocessen af dugligt och odugligt fortgår efter eviga lagar, och efter detti skall allt dämmas med i-ättfårdig- het."
