Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/463

— 459 — digare kännedom af den tyska littoraturen, skulle deras motståndare haft ett vackert fält att i en enda drabbning afgöra striden. I öfrigt förekomma tvenne omständigheter, som litterär-^historien ej kan förbise, nemligen fejdens inverkan på uppväxande författare och dess infly^ tände på den periodiska litteraturen, sårskildt dag- bladspressen, som då befann sig i sin första ut- veckling. Hvad det förra angår, så kunde det svårligen vara förmånligt för vitterhets-^idkare, som erhöUo sin första daning, att höra förkunnas rakt motsatta läror och, då man lyssnade till den ena, hotas med fördömmelse af den andra. �n opar- tisk dom var föga att vänta. Fråga kan vara, om ens de författare som förnämligast förde kampen — AsKELÖF, Hammarsköld, Dahlgren, Livijn m. ä. — blefvo hvad de måhända kunnat blifva, om de, i stället att förfida tid och krafter på en föga fruktbar polemik, användt dem till mognare stu- dier och utbildning. Stagnelius, Grafström, Ni- OANBER, Vitalis och den yngre generationen af skalder utaf betydenhet uppträdde först sedan stri- den var i det närmaste slutad; Tegnér, Geijer, LiNG stodo redan öfver eller utom densamma. Un- dantager man hvad detsse senare skrefvo, och an*> ställer man derefter en bibliografisk jemföreise emellan den vittra skörden under vitterhetens 9. k � jernålder, åren 1800 — 1810, och gullåldern under Polyfeni, Fosforos och Poetisk kalender y åren 1810 — 1820, så torde efterverldens dom näppeligen vara tvifvelaktig.