Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/485

Den här sidan har inte korrekturlästs

— 480 a — För dem, som möjligen kunnat fästa sig der- vid, att minnet af en redan till det mesta förgä- ten strid här återkallats, må några ord tilläggas. Det är sannt, att stridsfrågan är begrafven. Men

� � 

på hvad sätt? Ar man icke i allmänhet af den tanke, att Svenska Akademien, under den tid hvar- om fråga är, hämmade den fosterländska vitterhe- tens utveckling, lade band på dess uppväxande snillen, — bland hvilka Franzén särskildt utmärkts, — och att det förnämligast var Leopolds myn- dighet, som tyngde så förtryckande på de unges fria bildning? Innehålla icke nästan alla främmande framställningar af vår litteratur (hemtade ur sven- ska källor) samma åsigt ? *) Om det då kunde ådagaläggas, att man i de flesta fall gjort de gu- stavianska skalderna och särskildt Leopold orätt; att desse fastmer, med få undantag, hvar de kun- nat, skänkt det uppväxande skaldeslägtet uppmun- tran och hägn: är det icke då en litterär-historisk pligt att söka framställa förhållandet i sin sanna dager? Och hvilket tillfälle vore dertill lämpligare, än då en oflfentlig minneshyllning egnades den snilleförste, som varit mest oförrättad? Skulle än detta samfund för närvarande icke lida af den forna anklagelsen, kan det synas just derför äga en större moralisk förbindelse att ådagalägga be- skyllningarnes ensidighet och öfverdrift, samt göra rättvisa åt store företrädare, från hvilka det hem-

  • ) Ett undantag gör en i Dansk Maanedsshrift för inneva-

rande år införd uppsats: Gustav den Tredie og det Sven- ske Akademi.