— 47 — ungdomsförsök vittna, att måhända ingen svensk lyra varit rikare på olika tonarter, och att det var efiter flerårigt begrundande och med mognad öfver- tygelse han valde den, som sedan förblef hans egen. Hvad som i ofvannämnda sång icke minst förvånade, var att höra en student, vid en högtid gifven i universitetets namn, tilltala den nyfödde thronarfvingen i verser såsom dessa: "Dö i din födslostund, om du ej lär regera," eller slutorden:
"Hvad lagar! H vilket folk! I skurna lagrars skygd Inom en sköldad borg de fridens tempel bygga. Befasta utomknng, inom sig sjelfva trygga, De skydda rätt och öfva dygd. Som resår mot de lätta öden, Ur lifvets glada sköt, jag ser dem le åt döden, Och lyckan är en gud, som här ej tempel har." Skymtar här icke ett slägttycke af Teonées bcskrifning på Göteu^ som "Såg glad i lifvet in och trygg i grafven neder," m. m. ? Bilden af ett nytt och lyckligt Sverige, med fprntidsdyg- der till foresyn, föresväfvade skalden 1778, liksom den af 1811. Med mera öfverraskning finner man i det äldre skaldestycket drag, förebådande den nya vitterhetsskola, som sedan angrep honom, och h vilka drag förnämligast gåfvo anledning till Kellgrens anmärkningar. Också finner för- fattaren af Svenska Siare och Skalder (4 del. sid. 156) de af den sistnämnde ogillade strofer "sköna". Ännu li- kare den nya skolans poesi äro de af Kellgren anförda verser ur en sång "I Ostgöta nations namn". (Dera. sid. 159.)
