— 62 — gen, öfverraskad deraf, frågade nyfiken: "h vilka?" — Leopold upprepade då dessa rader:
�
Att störta någon annan ned, for ingen dödlig buga, Och akta dig inför din kung att smickra eller ljuga; Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när. Och sanning är den första skatt du honom skyldig är." Konungen blef öfverraskad och intagen af detta ädla och frimodiga svar*). Den unge skaldens personlighet gjorde på honom ett lika angenämt intryck som hans skrifter, och han blef snart omist- lig för Gustaf. Den då knappt tretiårige vitter- hets-idkaren kallades till ledamot af Svenska Aka- demien och utnämndes till konungens handsekrete- rare, hvilken befattning vid samma tid innehades af Kellgren, Adlerbeth, Edelcrantz och Zibet. Man kunde förundra sig deröfver, att en konung, som besörjde icke blott sin egen brefvexling, men äfven sjelf uppsatte vigtigare statshandlingar, an- stälde fem ledamöter af Svenska Akademien så- som handsekreterare; men han önskade vara om-
- ) En föregående minnestecknare tillägger, såsom bevis för det
brydsamma i frågan till Leopold, att det tillhörde hofto- nen att gyckla med den gamle Liljestråle, som var till- sagd att taga afsked från justitie-kanslers-embetet, för att lemna rum åt grefve Wachtmeister, som då var knappt 25 år. Dervid bör anmärkas, att denne nämndes till ju- stitie-kansler 1779, till en af rikets herrar 1782, och att Leopold såg konungen för första gången 1786.
