r
— 63 — gifven af snillen och fann i detta slags befordran en utväg att bereda de obemedlade bland desse utkomst och en ställning i samhället^). Det "ämne, som Leopold valde för sitt inträ- des-tal i detta samfund, låg nära till hands och blef likväl det mest öfverraskande. Han talte öfver "Snille och Smak'\ Med skyldig aktning för hans berömde föregångare (hvaribland sådane män som Gyllenbobg, Kellgren, Oxenstjerna, Adlerbeth och Rosenstein), torde efterverlden medgifva, att
- ) Den tjugeårige Franzén var knappt känd genom sina forst-
lingsdikter, förrän fråga väcktes om hans anställande såsom konungens handsekreterare, ehuru hans blygsamma tvekan att emottaga en sådan utmärkelse, och hans hemlängtan till Finland kommo honom att föredraga en annan bana, som blef både högre och skönare. (Jfr Grafsteöms lef- nadstechiing öfver Franzén^ — Då hoftjenster voro adeln uteslutande förbehållna, fann Gustaf ingen annan utväg att omgifva sig med unga ofrälse män af ovanliga anlag, än att nämna dem till ifrågavarande beställning. Af ven den- na hade förut innehafts af endast adelsmän. Kellgren var den förste oadelige, hvilket då väckte icke ringa upp- seende. ZiBET (född ofrälse) var äldre i befattningen än Kellgren, men han anstäldes hos Gustaf såsom prins och adlades snart. Det är i öfiigt ganska betecknande, att Gu- staf gaf diplomer, stjernor och titlar åt sina Öfriga hand- sekreterare: Zlbet, Edelcrantz (förut Clewberg) och Ad- lerbeth, men undantog från dessa offer åt bruket och flärden de store skalderna Kellgren och Leopold. Man torde knappt misstaga sig, om man antager hans skäl dei*till hafva varit, att han ansåg snillet upphöjdt Öfver alla yttre utmärkelser.
