Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/71

— 67 — jer Virgilii verser ifrån Lucani; om den är sam- hälls-odling, då man betraktar den såsom en af- lägsnande känsla från det i seder och språk stö- tande; hvad är då denna sinnesgåfva, när den om- fattar hela sammansättningen, granskar delarnes motsvarighet till hvarandra och till det hela, väl- jer toner och färger, afsöndrar det obehöriga, ger kraft åt slappare ställen, ljus åt otydliga, vishet åt dristigheten, måtta åt styrkan, förädling åt sinn- ligheten: med ett ord, dömmer om det rätta till författarens ändamål? Hvad annat än pröfning, ur- skilning, förstånd? Och i hvilket snille-arbete, eller i hvilken del deraf, blifva ej dessa egenskaper af oumbärlig nödvändighet?" Någon allmän smakdomstol anser för&ttaren icke kunna gifvas, "Det är," säger han, "en föga erkänd förvillelse, som sedan någon tid blifvit van- ligare hos oss, att hänskjuta sig till den allmänna goda smaken då man har den olyckan att se sitt ar- bete vanprisadt i det samhälle, hvari man lefver. , I grunden gör man härigenom intet annat, än väd- jar från en verklig domstol, som man fruktar, till en domstol som icke bevisligen finnes någonstädes, och inför hvilken man ej kan kallas att ansvara. Ty hvar finner man denna allmänna, fördomsfria smaken, dessa med naturens egen hand föreskrifna och ur de möjliga skönheternas verld hemtade be-