Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 35.djvu/73

— 69 — märksamhet vid den tidens fördom, att öfverskatta den fransyska vitterheten. Några drag må med- delas. Ingenting är allmännare, säger han, "ån att personer, bekanta med någon främmande nations berömda skrifter, finna hos sitt eget språks förfat- tare nästan intet annat än råhet, vanmakt, obehag, och dömma förtjensten af hvart inhemskt försök blott och endast efter dess mer eller mindre syn- bara härmning af dessa utländska efterdömen* — Sådant är ännu hos oss det fransyska språket, hvilket man kan anse nästan såsom moderspråket för den högre sällskapsverlden, och hvars författare derigenom blifvit upphöjda till rang af faststälda mönster för allt slags vitterhet: en ära, som de äf- ven i många hänseenden onekligen förtjena. — De hafva rätt, dessa det fransyska språkets ifrige äl- skare, de hafva rätt deri, att begge språkens vit- terhet ännu icke kan jemföras, hvarken i rikhet på goda skrifter eller måhända i deras fullkomlighet. Men hafva de rätt att på denna grund förneka vårt språk all skönhet? våra författare nästan all jemförlighet i smak och odling? ja, hvad någre hittills gjort, sjelfva möjligheten att en dag jemnas med sina utländska föregångare? Hafva de rätt att framställa för oss den fransyska smaken, och endast denna, såsom ett ovilkorligt mönster, ett ideal af fullkomlighet, med hvilket all olikhet är